Har du också funderat över hur vi människor kan skilja oss så mycket från schimpanserna när forskarna påstår att likheterna mellan våra gener är så stora som över 98%?
Kanske inte, men sånt kan snurra runt i Jennys huvud si sådär mellan elva och ett på nätterna ;)
Svaret baseras på relativt ny forskning, så därför tänkte jag dela med mej av den.
Uppskattningsvis skiljer det sej 1,6% mellan schimpansernas och människornas gener. Gener är förenklat sådant som uttrycks (aktiveras) i cellerna för att bygga upp våra kroppar och göra dem funktionella. Med den vetskapen borde ju vi både agera och vara mycket lika schimpansen. Men så är inte fallet, vi har ett språk som vi kommunicerar med, vi har en tumme och handled som gör oss förmögna att använda redskap och utveckla vår finmotorik och vi har fötter som är utformade att gå med, inte klättra. Och sedan så är vi ju lite stolta varelser som vet med oss att vi är jäkligt smarta. Vilket också stämmer, vi har en mycket välutvecklad hjärna som skiljer sig i flera avseenden från exempelvis just schimpansens.
Vintern 2012 publicerade ett forskningsteam från University of California, Santa Cruz, en artikel där en lista med gener som sticker ut hos oss människor presenterades. Dessa gener har haft en begränsad utveckling genom evolutionen, fram tills dess att människan blev till och markanta skillnader helt plötsligt blev ett faktum. Dessa gener kallas HAR1, FOXP2, AMY1, ASPM, LCT samt HAR2. Deras funktioner avslöjar vad som gör oss speciella.
HAR1 är en gen som är aktiv i en speciell typ av neuron (nervceller, belägna i hjärnan) som står för strukturell utveckling av hjärnbarken, det yttre hjärnlagret. Hjärnbarken är viktig för bland annat minne, uppmärksamhet, sinnlig medvetenhet, tanke och språk, egenskaper som vi människor ju har utvecklat väl. Defekter i dessa typer av hjärnceller har bland annat visats ha en koppling till schizofreni hos vuxna. (Tydligen är HAR1-genen även viktig för normal spermieproduktion, men det känns lite out of context;)
Under 300 miljoner år, dvs tiden för kycklingen att utvecklas till schimpans, har endast 2 av 118 "gen-pusselbitar" (baspar) som bygger upp HAR1-genen, förändrats. Detta sätter perspektiv på den utveckling som skett mellan schimpans och människa där hela 18 pusselbitar bytts ut! (15,3% skillnad).
FOXP2-genen är kopplad till förmågan att kunna tala. En studie gjord vid University of Oxford 2001 visar att folk med mutationer (defekter) i denna gen inte kan forma ord själva, även om de kan processa och bearbeta språket (de saknar alltså inte kognitiv förmåga utan fysisk förmåga att forma orden). Hur, när och var proteinet ska uttryckas skiljer sig från schimpansen.
Förmågan att faktiskt bearbeta det som sägs har att göra med kognitiv förmåga, vilket har direkt koppling till storleken på hjärnan. Människans hjärna har tredubblats sedan utvecklingen från schimpansen. En gen som är viktig för den här typen av utveckling är ASPM-genen.
HAR2 är viktig under utvecklingen av foster för att människan ska utrustas med handleder och tummar. Detta tillsammans med ett högt IQ har lett till att vi har kunnat bygga upp det samhälle vi har. Vi är fysiskt gjorda för att jobba med verktyg, vilket sticker ut från andra arter.
AMY1 (så gulligt namn!) uttrycks (är aktivt) i högre grad hos människor, och innebär att vi kan bryta ner stärkelse i maten (den vanligaste formen av kolhydrat i vår mat). AMY1 kodar nämligen för ett protein som kallas amylas, och som finns i vårat saliv. Detta gör att vi kan tillgodose oss mer energi genom födan, vilket självklart också varit viktigt för exempelvis hjärnans utveckling.
LCT är en gen som kodar för laktas. Laktas bryter ner laktos, som de flesta känner till är en sockerart i mjölkprodukter. Människan uttrycker mer laktas än andra däggdjur, något som gjort att vi kan äta mejeriprodukter från exempelvis kor och getter. En sådan anpassning gynnar självklart intaget av föda då mer i naturen kan utnyttjas till det ändamålet. Många som förespråkar en kost fri från mejeriprodukter kan ibland uttrycka sig som så att det är "onaturligt" för människan att dricka mjölk etc. Detta får man ta med en nypa salt eftersom att det rent evolutionärt inte är det. Men detta leder oss in på miljöfrågor och hållbar utveckling, som jag inte tänker snöa in på i detta inlägget ;) (och ja, jag förespråkar till viss del vegansk kost, men att äta mejeriprodukter är ur denna synvinkel alltså inte "onaturligt"). Det ska dock tilläggas att uttrycket av LCT har en stor individvarians, och laktosintolerans är vanligt förekommande i delar av världen där mejeriprodukter inte varit en lika naturlig del av kosten.
Viss utveckling som människan genomgått är tyvärr inte alltid positiv. Exempelvis en känd gen utvecklades hos människan för att övervinna ett visst virus, men denna genförändring har visats göra det svårare för oss att stå emot HIV-virus. Sådana upptäckter är självklart guld värt för HIV-forskningen för att veta vilka targets som kan vara viktiga i utvecklingen av framtida botemedel.
Sammanfattningsvis är människan bäst på att vara människa, och schimpansen bäst på att vara schimpans. Ingen är ju egentligen "bättre" än någon annan på planeten jorden, vi är bra på att vara just det vi är.Och det är ju himla fint :)
Länk till studien: http://www.scientificamerican.com/article/what-makes-us-different/?page=2