Just nu håller vi på med ett litteraturarbete, ett arbete där vi samlar information om något specifikt område för att utreda vad olika källor kommit fram till. Artiklarna vi får ta information ifrån får inte vara mer än tre år gamla, så att vi får information om den allra senaste forskningen.
Jag har riktat in mig på blod och proppbildning, och snöat in på ett enda protein (lite kul att man skämtade om att man aldrig skulle bli så nördig att man skulle skriva ett helt arbete om ett enda protein, och nu sitter jag här;).
I Sverige är den största dödsorsaken just hjärt- och kärlsjukdomar, därför finns det mycket på den fronten som behöver göras.
Blodproppar är klumpar bland annat innehållande en typ av blodcell, nämligen trombocyter, och fibrintrådar, starka trådar som håller samman proppen. Mekanismerna för hur dessa bildas krävs för att vi vid blödning ska sluta blöda helt enkelt. Men av diverse olyckliga orsaker kan mekanismerna triggas att starta i kroppen trots att vävnaden är intakt.
Personer som drabbas av blodproppar idag behandlas med antikoagulanter som hämmar proppbildningen, men även sårläkningen eftersom dessa går hand i hand. Patienterna riskerar alltså alltid en ökad blödningsbenägenhet.
Och det är här mitt protein kommer in! Nya forskningsrön har visat att de olika mekanismernas verksamma proteiner, som leder till att den täppande pluggen ska bildas, har olika stor roll i oönskad proppbildning och sårläkning.
Det finns två standardvägar för hur proteinerna påverkar varandra för att i slutändan generera i fibrinbildning och vidare en plugg/propp. Dessa kallas för den interna respektive den externa vägen. De ingående proteinerna kallas för Faktor och en romersk siffra efter. Proteinet i inaktiv form heter bara Faktor och sin romerska siffra, medan dess aktiva form skriv ut som Faktor, romersk siffra och ett a. Idag riktas många läkemedel mot Faktor X till exempel.
Det jag håller på att undersöka är om Faktor XII istället kan hämmas med lika stor effekt på oönskade proppar, men minimal påverkan på sårläkning. Faktor XII står som startprotein för den interna vägen, och aktiveras själv av negativa laddningar vilka till exempel uppstår vid en vävnadsskada.
Som bilden ovan visar är Faktor XII inte lika involverad i pluggbildnings-processen, trombosen som den kallas, som till exempel Faktor X. En del läkemdel går även på trombinet (kallas även Faktor II) som påverkar massvis i kaskaden. Så är det exempelvis med Heparin som några av er kanske känner igen. Heparinet akiverar ett protein som kallas för antitrombin III. Antitrombinet hämmar trombin så att både fibrinogenaktiveringen, trombocytaktiveringen, Faktor V-, Faktor VIII-, och Faktor XI- aktiveringen uteblir.
Några av er kanske tänker att stoppa en hel väg även det känns drastiskt. Men eftersom den externa vägen går ihop med den interna kommer proteiner i den interna vägen ändå aktiveras som bilden illustrerar. Och trombinet fortsätter efter aktivering som nämnt aktivera andra proteiner i den interna vägen.
Mycket forskning pågår, och man har inte hunnit komma så långt att man klart kan fastställa att ett läkemdel riktat mot Faktor XII verkligen skulle funka in vivo hos människor (in vivo = i kroppen).
Men en artikel från den 5 februari 2014 (ja, det är så färskt det kan bli!) har visat att direkt hämning av Faktor XII har lika stort trombosskydd som Heparin utan koppling till ökad blödningsbenägenhet i hjärtmaskinsystem kopplade till kaniner. (Som nämnt är det negativa laddningar som aktiverar Faktor XII, och dessa finns i plast vilket slangarna tillhörande hjärtmaskinen är gjorda av).
Det forskningsgruppen använt sig av för att hämma Faktor XII är en så kallad antikropp som binder upp proteinet. Olika artiklar som jag stött på har olika typer av antikroppar. Just denna forskningsgrupp har använt en antikropp som binder direkt till den del av proteinet som annars är det verksamma, som får kaskaden att fortsätta. Det handlar alltså inte bara om att gå på rätt protein, utan även gå på rätt del av proteinet så att inte proteinet fortfarande på ett eller annat sätt är aktivt. Så jämför t.ex. forskningsgruppen en antikropp från en annan grupps försök, som inte gick på det aktiva centrat på proteinet, med sin antikropp.
"The antibody protects from Factor XIIa- initiated inflammatory reactions but not against disseminated intravascular coagulation in a baboon endotoxemia model".
Så två antikroppar som går på samma protein men olika delar av det kan ha så stora konsekvenser som att den ena leder till total hämning och den andra till hämning av Faktor XII- initierade inflammationsprocesser men inte minskad benägenhet att bilda proppar. (Dock är studien de jämför med utförd på babianer som är närmare besläktade med oss än kaniner).
Tyvärr kan jag inte dela med mig av artikeln av copyright-skäl. Men jag skriver med rubriken om någon är intresserad och har access att öppna den:
A Factor XIIa inhibitory Antibody Provides Thromboprotection in Extracorporeal Circulation Without Increasing Bleeding Risk, av Magnus Larsson et al. - stm.sciencemag.org
Som ni hör är det mycket som behöver göras och görs. Antikoagulantia har under en längre tid inte utvecklats speciellt mycket alls, och upptäckten om att kunna rikta och modifiera antikoagulantian är revolutionerande, och enligt min mening kommer det inte dröja länge innan vi har preparat att erbjuda patienter med proppar som slipper ändra livsstil på grund av hög blödningsbenägenhet.
Tack o hej ;)
Superintressant! Det behövs verkligen nya mediciner.. Du e grym :D