Definitionen av stress är ”alterations in psychological homeostatic processes” (Burchfield, 1979), där homeostas innebär fysiologisk och psykologisk jämvikt/balans i kroppen. Det är lätt att direkt koppla stress till för mycket aktivitet. Men att sitta stilla för mycket skapar också stress, eftersom det strider mot hur våra kroppar är programmerade. För att vi ska vara i balans ska vi utsättas för lagom mycket sinnesintryck och fysisk aktivitet.
Akut stress är något som har bevarats just för att det varit användbart i situationer där det gäller att vara handlingskraftig och skärpt. T.ex. om ett lejon hoppar fram gäller det att agera snabbt. Nu för tiden kanske det inte hoppar fram så många lejon. Ett exempel från idag bland oss studenter är att skriva en tenta. Akut stress leder till:
Ökad blodcirkulation, ökad metabolism (kroppens användning av energin från maten), mindre smärta, ökat immunförsvar, ökad vakenhet, bättre minne m.m.
Kronisk stress däremot innebär att den akuta stressens goda effekter, så som bättre immunförsvar och bättre minne, istället blir sämre.
För att bearbeta detta är det lätt att man tar till med en så kallad coping. Det innebär ett beteende som ska få oss att hantera stressen. Bita på naglarna, stampa med foten eller pilla sig i håret är exempel på coping. Allvarlig coping kan vara alkohol och andra droger.
Det finns studier som stödjer att näst intill alla sjukdomar till viss mån kan förebyggas genom mindre stress.
Men vad är det som egentligen händer i kroppen? Innan jag fick lära mig om stress trodde jag att de kroppsliga processerna under akut och kronisk stress skiljde sig åt. Men faktum är att det hormonsystem (endokrint system) som aktiveras under akut stress, är detsamma som under kronisk med konstant påslag, och det är det konstanta påslaget som leder till negativa effekter.
Hypotalamus är ett område i hjärnan som säger åt den hormonfrisättande hypofysen vad den ska frisätta och inte. Genom receptorer i hypotalamus vet den vad för stimuli den ska ge till hypofysen. Genom låga kortisolhalter i kroppen kommer hypotalamus frisätta ett hormon CRH, som säger till hypofysen att frisätta ACTH (se nedan bild). Detta hormon kommer via blodbanan nå binjurarna som producerar kortisol. Genom stimulering ökar binjurarnas produktion. Kortisol är det vi i dagligt språk kallar för stresshormonet och står för de effekter som akut stress innebär. Om nivåerna av kortisol dock hålls på en hög nivå i blodet under långa perioder, kommer strukturer som binder till kortisol för att leda till en effekt, svara mindre på stimulit och till slut brytas ned. Höga koncentrationer kortisol binder normalt till hypotalamus för att hämma mer utsöndring, men dessa receptorer nedregleras då systemet överbelastas.
För att vi ska uppfatta att kroppen inte är i fysiologisk balans påverkas vi psykologiskt där ångest, ilska, depression och aggressivitet är vanliga tecken på kronisk stress.
Även i en del av hjärnan som heter hippocampus, kan vissa nerver börja brytas ned av för långt gången stress. Hippocampus roll i akut stress är att skapa starkare minne av situationen (komma ihåg hur man ska handla när lejonet hoppar fram etc.), men vid för långt stimuli leder detta snart till det motsatta. En långt gången kronisk stress kan därför leda till minnesstörningar. Nerverna kan oftast återbildas när kroppen hamnar i balans igen, men inte alltid. Har hippocampus skadats permanent leder det till vidare lägre stresströskel.
Hormonet CRH som frisätts från hypotalamus påverkar även vår sömn (via den så kallade tallkottkörteln), och sömnsvårigheter är vanligt vid kronisk stress.
Stress kan leda till en osund livsstil där konsumtion av socker, tobak och alkohol ökar. Anledningen är att hormonet CRH vid sådant intag hämmas, och vi känner oss för stunden lugna.
Som en tumregel kan man tänka att man vid homeostas (balans i kroppen) behöver 6-9 timmar sömn per natt. Om man på grund av stress är utmattad och inte känner sig utvilad efter dessa timmar kan det vara en varningsklocka. Det handlar inte om att man ska kunna studsa upp ur sängen, utan skillnaden mellan att vara nyvaken (sömnig) och utmattad när man vaknar.
Stresshormonsystemet leder även till adrenalinfrisättning. Adrenalin och kortisol leder till ökat blodtryck, och en kroniskt stressad person kan ha konstant förhöjt blodtryck. Detta leder till ökade hjärt-kärlsjukdomsrisker.
Kronisk stress har även visats ge sämre immunförsvar genom att bland annat immunförsvarets signalsubstanser, cytokinerna, minskar i produktion på grund av den konstant höga kortisolhalten.
Det var den negativa biten. Men nu kommer den mer positiva delen med hur man ska göra för att förebygga för kronisk stress.
Kroppen vill ha lagom mycket sinnesintryck. Samhället idag innebär mycket gråa byggnader, och räta linjer. Färg och strukturvariationer är viktigt, och något som är användbart för att förebygga för stress; inredning, kläder, och framför allt, att komma ut i naturen där den naturliga skillnaden i färg och form finns. Klassisk musik har visat sig skapa en miljö där orosmoln fås utrymme att bearbetas. Studierna gjorda på det visar inte på om deltagarna uppskattar klassisk musik eller ej, och om det därför handlar om att lyssna på musik man tycker om eller specifikt klassisk musik. Progressiv avslappning, behöver inte innebära just inspelad röst som talar om för en hur man ska slappna av utan kan vara ett lugnare gympass som yoga. Tystnad. Ett socialt nätverk och husdjur, omge er med människor som ger er energi och våga ge energi till dem. Husdjur har en så pass väl känd effekt att hundar kan användas som terapi på sjukhus. Sömn, behöver kroppen sova mer än 6-9 timmar ska man göra det, men det kan vara ett tecken på stress om behovet finns och därför fungerar den riktlinjen som en varningsklocka för att ta tag i vad i ens vardag som kan skapa stress. Man ska alltså inte ”tvinga” sig att sova 6-9 timmar om detta är för lite. Skratt, och här kommer självklart in att omge sig av människor man trivs ihop med. Fysisk aktivitet. Ordning och kontroll över vardagen. Och mycket annat.
Något som förvånade mig är att kronisk stress sällan beror på mycket att göra på jobbet eller i skolan. Relationer, om hur ens liv är och hur man önskar att det skulle vara, är det mest stressande för kroppen. I en hektisk miljö så som mycket att göra på jobbet och i skolan finns inte utrymme för att bearbeta viss oro som man har, och det är då vi känner oss stressade. Att skapa en lugnare och mer strukturerad miljö handlar helt enkelt om att skapa en gynnsam miljö för sig att kunna bearbeta något som hänger över en. Och ofta inser man när man stannar upp och får andrum att det man oroar sig över egentligen inte är så viktigt/allvarligt.
Så sätt lite guldkant på vardan, våga ge och ta, och njut av allt fint livet har att erbjuda för det är vi minst sagt värda! :)